Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/368

Den här sidan har korrekturlästs

11. Cap.

1.

Innan Oden hade uprört hela Götiska werlden mot Romerska Riket och innan han midt ibland sina stora förslager aflidit i Forn-Sigtuna wid pass A. C. 150, hade han der til Drott och Öfverste Offer-Herre förordnat sin Son[1] Yngue[2], hvilkens Efterkommande äro kallade Ynglingar[3]. Denne hade efter all liknelse skaffat sig detta namn af sin flit och omsorg, at låta uprödia skog och mark; ty Yngue betyder en Äng-rödiare (Upodlare)[4], hvilket namn är i sig sielf likså stort och hederligt som en Segerwinnare; ty den intager Länder på Ädelt

  1. ↑ v. supr. c. 4. §. 19.
  2. ↑ Sched. Arii Polyhist. & Buffæus in not. ad Eund. p. 76. Verel. not. ad Herv. p. 44. cfr. Catal. Reg. in Monum. Er. Benz. p. 68.
  3. ↑ Liksom Merovinger, Capetinger, Carolinger &c. Äldste Danske Konungarne kallades Skioldungar efter Yngues Broder Skiold. Således skildes grenarne af Odens stam genom Sönernes namn.
  4. ↑ Med detta gamla ord Yngua (upodla) är et annat i nära skyldskap, som nu är mer brukeligt, nemligen Ung, Yngling &c. Ynga (förnya) och Yngla (föröka) komma på et ut med Yngva (upodla).
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/368&oldid=426756”