Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/377

Den här sidan har korrekturlästs

wärkeligen warit ägare[1], eller om någon annan förmån, hvaraf Dannemark haft sin upkomst och mycken rikedom[2]. Då Svenske Drotten sedan besökte Frode i Konungs-Gården Ledre på Seland, blef han i gästebudet så öfverflödigt undfägnad, at han der slöt sin lifstid[3] wid pass A. 260: Han skall om natten half-sofvande hafva stigt mistom på et loft öfver et brygghus och fallit ned i et ganska stort kar, fullt af miöd, hvaruti han drunknat[4].

  1. cfr. Sax. Gr. L. 4. p. 53.
  2. cfr. Edd. Isl. P. 1. Mythol. 66. ap. J. Wilde ad S. Puffend. c. 5. p. 120.
  3. Sturl. L. c.
  4. Enfaldig och ganska tarflig bygnads-konst i den tiden, (v. supr. c. 9. §. 5.) då Brygghuset war i samma wåning som Konungens Säng-kammar. Sturleson L. c. säger, at Fiolmer blef ledd til härberge i den nästa öfver-Sal och hans folk med honom: om natten behöfde han gå ut och när han wille gå in igen, gick han yr af sömn och ganska drucken fram efter Svalarne genom en annan lofts dörr, der han skrednade med fötterne och föll i miödkaret, som war många alnar högt och hopslagit med timmer-stockar. Han drunknade då, säger Skalden Thiodolf, i windlösa wågor. Heraf har Saxo Grammaticus tagit tilfälle, at giöra sin Saga om Hunding och Hading &c. v. J. Wilde L. c.