Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/380

Den här sidan har korrekturlästs

Drotten, som war mycket tapper[1], anförde Herulerne utan tvifvel i början åt Tyska sidan ut med Östersiön; men sedan han satt dem i gång, fortsatte han sin resa til Godhem eller Asahem wid Tanais, der han råkade sine fränder[2] och underrättade sig om Göternes tilstånd: At uplifva så mycket mer de gamla förbindelser gifte han sig i den bygden med en Vanisk Prinsessa, med hvilken han aflade en Son, den de Svenske efter Modren kallade Vanlander

7. Svegdur hade denna gången warit fem åhr utomlands, när han återkom til Upsala[3]; men hans håg war nu redan intagen af hans utrikes anhöriges och Bundsförvanters angelägenheter: Han drögde wäl någon tid hemma i sit rike, at ställa all ting i skick och upfylla den brist, som hans frånwaro kunnat förorsaka[4]; men han tågade andra gången österut med större makt, än förr, och underlade sig åtskilliga länder[5]: Om han då åter anfört Herulerne eller kommit i lottlag med Göterne[6] eller ock fört sin krigshär särskilt, är owist; men det wet man, at han af falske wänner låtit locka sig in i en befäst stad, der han aldeles omkommit, och efter han så hastigt försvunnit, hafva Skalderne sagt, at han der af Dvärgar blifvit

  1. Tappre och stridsmanlige mäns wapn, i synnerhet Svärd, fingo altid fordom wissa namn: Så kallades Svegdurs wärja Snarwendel, den han ärft efter sin Fader. v. Peringsch. Ättart. Tab. 2. in Svegd.
  2. Sturl. L. c.
  3. Sturl. L. c.
  4. cfr. J. Wilde ad S. Puffend. c. 5. p. 122.
  5. cfr. Hialmt. S. & Orv. Odd. ap. Peringsch. Ättart. Tab. 2. in Svegd.
  6. cfr. J. Wild. L. c.