Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/384

Den här sidan har korrekturlästs

Gisl och Audr[1]; men samma willo-anda blandade sig i hans äktenskap som i hans Faders: Han blef kär i en annan qvinna och förskiöt den Finska, förmodeligen af misstanka om hennes trohet[2], så at hon med sine Söner måste resa hem igen til sin Fader, då Wisbur imedlertid höll bröllop med den senare, aflandes med henne Sonen Domalder: Man kan wäl tänka, at Gudarne i Finland då åter anropades om hämd öfver Svenske Drotten: Hulda eller Jumaliska Spådoms-Gudinnan gaf öfver honom sina Guda-svar och förbannelser, med hvilka hans Söner, den ene tolf, den andre tretton åhr gammal, til honom skickades, at utkräfja åtminstone deras Moders morgongåfva: Wisbur hade til Mundur eller hinderdags-gåf[3] gifvit sin Fru Tre stora Byar och en Guld-kädia[4], som nu af Gisl och Öder utfordrades; men de måste resa tilbaka utan betalning, oaktadt den försäkran de giorde på Gudarnes wägnar, at Ynglingarne från den stunden skulle sins emellan strida och Guldkädian en gång blifva en bana för den ypperste Man i deras ätt: De sökte så snart giörligt war, at upfylla detta Orakel: Deras Moder och Hulda samlade alla sina trollkonster och widkiepelser med kokning[5] och besvärjelse til Wisburs fördärf; men deras egna wapn

  1. Finska Krönikan (supracit) kallar Gisl och Audr Gris och Amund.
  2. J. Wild. ad S. Puffend. c. 6. p. 129.
  3. v. supr. c. 2. §. 12.
  4. Denna morgongåfva war således större än den, som fins stadgad i gamle Westgöte-Lagen (c. 1.) nemligen Två Byar och två marker guld.
  5. Denne Trulldom genom kokning kallades Seid (Såd, Skiudning) och war af Oden införd. v. supr. c. 4. §. 18.