woro fahrligare: De landstego med en krigshär, hvarmed de ej allena sköflade i Sverige, utan ock upmante landsfolket mot deras Fader, hvilket så lyktades, at den olyckelige Drotten en natt blef innebränd i sit hus[1]. Detta skiedde wid pass A. 340. då Wisbur hade något mer än fyratio åhr[2].
10. Gist och Öder kunde likwäl icke fästa sig på Svenske Thronen: Upsala-Öde tildömdes Domalder, Wisburs Son af andra giftet[3], som ärfde sin Faders krig och war deruti så lyckelig, at han rådde öfver många länder[4]; Han är derföre kallad Jota-Dolge[5], det är Jotnars, Jättars eller Finnars[6] förföljare. De Svenske Drottar hade wäl nu ej så mycket, at giöra med den mäktige Hermanrik, som Holmgårdiska Riket, hvilket utan tvifvel af honom blifvit hårdt ansatt; men så togo de dock på wisst sätt del i det tapra motstånd, som Holmerugerne eller Hunerne giorde, hvilket strax mer skall omtalas. Imedlertid fick Domalder en omsorg af annan art, hvaraf man til den tiden ej sedt prof i Norden: Audæus, Audius, Auden eller Oden[7], en Christen Lärare i Syrien, hade wid pass A. 342. blifvit som en Kättare på Kejsar Constantii befallning drifven i Landsflyktighet up åt Scythiod
- ↑ Thiodolf. ap. Sturl. Yngl. S. c. 17.
- ↑ cfr. J. Wild. L. c. p. 127.
- ↑ Sturl. Yngl. S. c. 18.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ Thiodolf. ap. Sturl. L. c.
- ↑ Finland kallades fordom Jätteland. v. Peringsch. Ättart. T. 8. &c.
- ↑ Denne Audæus har hittils i Svenska Historien aldeles warit förtegad; men efter tideräkning, omständigheter och trowärdiga utländska bewis inträffa, så har jag ej hållit för betänkeligt, at införa honom på detta ställe. Epiphanius talar wäl mäst om hans wärk i Stora Sverige; men han säger ock, at han for til innersta Göta-Rike.
