Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/391

Den här sidan har korrekturlästs

Garibalds i Bejern Doter, war efter hans död så betrodd och älskad, at hon sielf fick wälja[1] Man och Konung[2]: Hon walde Agilulf, som sedan på hennes inrådande[3] först med sit Folk bekände sig til Catholiska kyrkan A. 597[4]. At upräkna alle Longobardiske Konungar, hemkrig och trätor med Romerske Stolen, blefvo alt för widlyftigt: Sidste Konungen Didier[5] blef öfwerwunnen af Kejsar Carl den Store, som intog Italien och

  1. Theodelinda sammankallade wid det tilfället alle Riksens Herrar: När Agilulf då wille, som de andre, kyssa hennes hand, sade hon: det skall ej den giöra, som bör blifva min Herre och Maka. v. Chron. Bav. L. c.
  2. Andr. Presb. Ratisb. Chron. Bav. p. 5.
  3. Blond. ab incl. Rom. decad. 1. L. 8. P. Warnefr. L. 4. c. 6.
  4. Som Hedningar gingo Longobarderne ur Scandien och sådane woro de länge, tilbediande Oden och Frigga (v. Paul. Warnefr. L. 1. c. 9.): sedan blefvo de Arianer och nu Catholiquer under Agilulf och Theodelinda.
  5. Carolus Magnus hade gift sig med Didiers Doter; men förskutit henne: Icke dess mindre hade han giordt honom stora tilbud af fred och goda förmåner, om han allenast wille återställa Romerske Stolen de orter han tagit från honom; men Didier war enwis och fick det omgiälla.