Den här sidan har korrekturlästs
honom oförvarandes påkomma[1]. En hans utskickade Siö-Höfding hade nu warit uppe i Reid-Götaland på en ort, som är kallas Wörva, at inhämta antingen nödiga underrättelser eller förfriskning, och blifvit der öfverfallen och ihielslagen[2]: Detta gick Dag så til sinnes, at han offrade Gudarne sin egen Son[3] för en lyckelig hämd och drog med en ansenlig krigshär til Österland[4] der han med svärd och brand höll grymt hus, fångandes och dräpandes alt hvad som ej undflydde; Men på återtåget wid et Pass eller öfverfart, som är kalladt
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puffend. c. 7. p. 137.
- ↑ I den mörka och diktfulla tiden är denna sak berättad på Skalde-sätt. Sturl. Yngl. S. c. 21. K. Dag skall hafva ägt en Sparf, som berättat honom många tidender från åtskilliga orter, der han kringflugit: När han wid Wörwa i Rid-Götaland flög på Bondens (Karls) åker at hämta sig mat, slog Bonden honom ihiel med en sten: K. Dag, bekymrad om sin Sparf, offrade Gudomen sin Son, at få weta hvar han omkommit, och sedan han det fådt, drog han til Wörwa och straffade de brottslige &c. Detta är alt ganska wäl förklaradt af J. Wild. ad Puffend. c. 7. p. 138. Man kan strax finna, at Sparfven warit en K. Dags utskickade Höfding, som antingen sielf hetat Sparf eller seglat på et skiepp af det namnet; ty at K. Dag skulle offrat sin Son för en Tätting skull, det är otroligt.
- ↑ Sturl. L. c.
- ↑ Det är underligt, at wåre Historie-skrifvare trodt, at detta tåg skiedt åt Danska sidan, hvilket kommit af den förutfattade inbillningen, at Reid-Götaland omöjeligen annat kunde wara, än Dannemark: Men Thiodolf den wise säger tydeligen i sit qväde, at det skiedde i Austurweg, i Österland, hvarmed mentes Finland, Carelen, Lifland, Estland &c.
