giftermål, hvaruti han aflade tvenne Söner: Det wet man, at han war så öfvad i lyckeliga Siö-tåg och låg så ständigt på sina härskiepp, at han kallades Siafarbonda[1], Skieps-boe eller Siö-plöjare. Sit sidsta krig förde han emot Finland[2]: Han höll med Finnarne et slag, hvaruti deras Höfding Froste blef på platsen med mycket Folk: Han lade landet under sig och förde med sig som fångar hem til Sverige Frostes begge Barn, Sonen Loge och Dotren Skialfa, i hvilken han blef så betagen, at han oaktadt fångenskapen, hvaruti hon nu war, tog henne til Drotning; men hon emottog den ähran endast, at få hämna sin Faders död på et faseligt sätt. Sedan Agne landstigit wid Stocksund, der nu Stockholm är belägit, och låtit upslå sina tiäll på den högden, der man nu ser Kungeliga Slottet, hvilken då war öfverwuxen med skog; men dock en platt och låg holme[3], emedan watnet den tiden steg öfver tiugo fem alnar högre än nu, tänkte han, at fägna sig af sin Seger: Han war wid så godt lynne, at hans nya Fru tog tilfälle i akt, at bedia honom nu dricka Graföl efter hennes Fader: Detta war wäl en ohöflig begäran til den, som sielf förorsakat Frostes död; men Agne jakade och giorde et stort Gästebud åt sine ypperste Män: Han hade då på sig den Guld-kädian, som fordom Wisbur hade ägt och förhållit sine Finske Söner, om hvilken Hulda spådt,
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/404
Den här sidan har korrekturlästs
