at hon en gång skulle blifva den förnämligaste Mans död i Ynglinga-ätten[1]: Skialfa bad honom sätta detta kosteliga stycke wäl fast om halsen, at det ej måtte förkomma, hvilket han ock giorde: Om aftonen när Agne lagt sig med godt rus, at sofva i sit tält, knöt Drotningen et starkt snöre om kädian, slog tältstängerne med sin Broders och hemlige Biståndares hiälp omkull och hissade up Konungen i et deröfver stående träd. Detta skiedde wid pass A. 465. Skialfa med sin Broder och anhang flydde strax til skieps, hvartil alt war färdigt, och for hem til Finland igen; men Agnes lik blef brändt och begrafvit på Tauren eller Törn[2], der nu är Södermalm.
4. Efter Agnes död kom Sverige första gången i Brödraskifte[3]: Det är ej tilförståendes, at Landet söndrades och deltes emellan Bröderne; ty det hörde icke dem, utan Landsens Inwånare och Frie Husbönder til, som på Alshärjar-Ting derom kunde skipa; men her giordes öfverenskommelse mellan Bröderne om hvarderas laglige del i bolag[4], inkomster, förmåner, heder och Konunga-säte, hvarmed Riks-styrelsen icke hindrades[5]: Sådane Sam-Konungar ansågos således af menigheten som en Enda och wördades lika högt af Fylkis-Konungarne, som ej stort frågade efter Öfver-Konungarnes enskylta angelägenheter; När offret blef wäl wid makt hållit i Upsala, som troddes wara förnämsta orsaken til god tid och åhrswäxt, så läto de gerna i sina Länder uptaga Räntorne af Upsala-Öde. Nu woro tvenne Bröder, Agnes Söner, Alrik och Erik, stigne på Svenske Thronen[6]. De woro mäktige