Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/422

Den här sidan har korrekturlästs

13. Cap.

1.

Under Ane den Gamles ålderdom och matta regering war ej underligt, at sielfswåld och illgrep hade inrotat sig i hans betiening: En af hans trälar Tunni[1] hade så wetat lisma och ställa sig in med sin Herre, at han ej allena blifvit

  1. J. Wilde (ad Puffend. c. 9. p. 168.) håller troligt, at denne Tunni warit en utlänning och til äfventyrs ur Est- eller Lätt-land, der detta namn (Tönnis) än mycket skall wara brukeligt: Namnet Tönnis, som är brutit af det Romerska Antonius, och länge warit gängse i Norden genom de gamles omgänge med de Romare, kan wäl heruti ingen ting uplysa; men efter han warit träl, så tycks han hafva blifvit fången på siötåg och sedan haft mer illslughet, än de infödde, at bringa sig up til högt stånd.