Den här sidan har korrekturlästs
13. Cap.
1.
Under Ane den Gamles ålderdom och matta regering war ej underligt, at sielfswåld och illgrep hade inrotat sig i hans betiening: En af hans trälar Tunni[1] hade så wetat lisma och ställa sig in med sin Herre, at han ej allena blifvit
- ↑ J. Wilde (ad Puffend. c. 9. p. 168.) håller troligt, at denne Tunni warit en utlänning och til äfventyrs ur Est- eller Lätt-land, der detta namn (Tönnis) än mycket skall wara brukeligt: Namnet Tönnis, som är brutit af det Romerska Antonius, och länge warit gängse i Norden genom de gamles omgänge med de Romare, kan wäl heruti ingen ting uplysa; men efter han warit träl, så tycks han hafva blifvit fången på siötåg och sedan haft mer illslughet, än de infödde, at bringa sig up til högt stånd.
