är kanskie det Bar-ö, der Yngue-Frey höll sit bröllop[1]; men hela platta landet tycks ej wara äldre, än fem eller högst sex hundrade åhr för Ingiald Illråde: Då giömde det sig merendels i hafvet och war föga högre än wattubrynen, så at en sägn warit bland folket, at det om dagen sank och om natten war uppe[2], altefter som wågorne det öfverskölgde; En Tialvar från östergötland[3] blef då dit drifven med sit fartyg och från den stund han der anlade sin eldstad, räknar Gottland sin begynnelse: hans Son Hafdi med sin hustru Hvitastierna[4] uptogo först detta nyfödda land och deras tre Söner Gotr eller Guter[5], Greper och Gunfin delte det sig emellan i tre lotter, aflandes barn, som sedan utstyrde Wikingar och Wandrings-män til andra orter[6]. I Ingiald Illrådes tycks äldsta Sätet eller Afguda-offret hafva warit i Wi[7], der nu är Wisby. Af Öland war i början ingenting ofvan watnet mer än
- ↑ v. supr. c. 11. §. 3. in not.
- ↑ Cod. Leg. Membr. Gothl. c. 1.
- ↑ Hans Runsten fins ännu i Öster-Götland i Nyrkyrke-sokn wid Östra Skamsby, den hans Son Thorer, Hafdis Broder, efter honom låtit upresa, af följande innehåll: Thurir satte sten efter Tialvar, sin Fader, som strandade på Gottland. v. Peringsch. ad Vit. Theoder. p. 443.
- ↑ Hon drömde, at hon i sit sköte hade tre Ormar, som slingrade sig från henne: hennes man Tialvar uttydde den på hennes Söner (v. Cod. Leg. Membr. Gothl. c. 1.); men at den gamle Scythiske Konungen Dromichaites eller Dröm-Göten deraf kommit (Peringsch. ad Vit. Theod. p. 447.), kan omöjeligen passa sig. v. supr. c. 2. §. 15.
- ↑ Kan hända, at denne, som fick medlerste delen af landet på sin lott, gifvit ock det samma namn.
- ↑ Cod. Leg. cit.
- ↑ Wi, Wie, gifver tilkänna någon helgedom eller offer, hvaraf ock ordet Wiga är kommit, så at her torde hafva warit et Afgudahus.
