Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/476

Den här sidan har korrekturlästs

han hade en af sine gårdar, kom Ingiald öfver honom oförwarandes med sine krigsmän och brände desse Konungar inne med alt deras folk[1] wid pass A. 771, hvarpå äfven Södermanland måste buga sig under Ingialds ook.

23. Denne Konung tänkte nu på intet annat, än at lägga alla Svea- och Göta-riken under sit Enewälde: Högne, Konung i Östergötland, och hans Son Hilder giorde wäl tappert motstånd och föllo som oftast in öfver Kolmården, härjandes i det land, som deras Måg och Svåger tilförne ägt: de slogo ock stundom ihiäl de Höfdingar, som Ingiald satt öfver Södermanland[2] och Högne bibehöll sig på Östgötske Thronen så länge han lefde; men sådant kunde ej ändra Ingialds anläggning, som äfven beslöt nedersta delen af Scandien eller Skåne under samma öde: I den afsikten hade han gift åt Skånske Konungen Gudröd[3] sin Doter Åsa, som war sin Fader mycket lik til sinnes och kallades äfven Åsa Illråda: Genom hennes stämplingar blef denne Gudröd förledd til at ihiälslå sin egen Broder och Sam-Konung Halfdan Snelle, Konung i Dannemark och Skåne; men det war henne ej nog: Hon lät mörda sin egen Man, på det hans land skulle blifva lagt under hennes Fader, til hvilken hon tog sin undflykt, wid pass A. 773. sedan nu tolf Konungar[4] genom Ingialds och hans Doters list woro af daga tagne[5].

  1. Sturl. L. c. c. 43.
  2. Sturl. L. c. p. 50.
  3. v. supr. §. 12.
  4. Herunder förstås ej allena Fylkis- och Härads-Konungar, utan ock Siö-Konungar, som Hiorvard Ylfing &c. Historien upräknar wäl ej alle desse tolf; men wi böre deruti tro Sturleson (L. c.).
  5. Sturl. L. c. p. 57.