utgiöra sin laglige Skatt. Desse Riksens Odalsmän, Frälse och Skatte, hade wäl ej den glänsande förmån, at bekläda ofvannämde Hoftienster; men de woro deremot berättigade til at tala på Riks-möten, der Konungens Betienter fordom ej hade et ord at säja, utan så wida de jemte tiensten ägde någon Odals-jord och woro i Riket besutne[1].
4. Sedan Ifvar satt sig på Svenske Thronen i tilstånd et låta wörda sig, tänkte han utwidga sina segervinningar öfver hela Norden: Först wille han bringa Dannemark under et hufwud, som nu war delt emellan månge Små-Konungar[2], hvilkas åtskilliga namn af Godefrid, Sigefrid, Olof[3], Hemming[4] och flere giordt mycket mörker och förwillelser i den tidens Danska Historier. Sielf war han född wid pass A. 725. och Son af en Dansk och Skånsk Konung Halfdan Snelle[5], Gudröds Broder, hvars Fader Harald gamle, Konung i Dannemark, genom gifte med Hildur Heidriks Doter Ylfing fick fordran på Skåne: Denne hans Farfader war Son af Danske Konungen Waldar Gifmild, hvars Fader Roar, Helges Broder, war den Halfdans Son, som genom sin Fru blef Herre öfver Northumberland och derigenom gaf anledning til alla de krigståg, som Ifvar och hans Efterkommande mot Engeland företagit[6], hvilka hädanefter som oftast blifva omrörde. Ifvar hade således ej allena många Arffordringar, utan ock makt til at utföra dem; men afsikten på hela Dannemark hade han
- ↑ cfr. J. Wild. L. c. it. Ejusd. Hist. Pragm. c. 3. §. 11. &c.
- ↑ T. Torf. Hist. Norv. c. 22. &c. p. 442. &c.
- ↑ Denne Olof är omtalad i föregående Capitel. §. 28. Han ägde Åsa, K. Olof Träteljas Doter i Wärmeland.
- ↑ cfr. Sax. Gr. Ar. Hvidf. &c. &c.
- ↑ v. supr. c. 14. §. 23. 25.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. c. 13. p. 218.
