Den här sidan har korrekturlästs
af dem[1] wände sig til Carl den Store, Konung i Frankrike, som då stod i Saxen och war förfärlig för hela Europa. Saxiske Höfdingen Witekind hade för alvar begynt upresa sig mot denne Monark A. 775.[2] och fäktat med oförlikneligt mod för sit Fäderneslands frihet: Han war stundom segersäll, oftast olyckelig, men altid fruktad af sin fiende: Stor i motgång och efter sina nederlag liksom å nyo förstärkt[3] sökte han upröra himmel och jord mot Franska Öfverväldet: Han skickade bud och skrifvelser til alle Konungar i Norden[4] om bistånd
- ↑ En Sigefrid eller Godefrid eller Göterik, Konung i Dannemark, skall hafva skickat Sändebud til Carolus Magnus och giordt med honom förbund A. 782. v. Corps Diplom. de Du Mont. Supl. T. 1. Om detta warit en eller två Konungar, kan man ej säja för wisso.
- ↑ Örnhielm (in Hist. Eccl. c. 1. §. 19.) anmärker efter gode Auctorer, at detta krig börjades A. 772. men Witekindus tog icke med så stor häftighet del deruti förän 775. då Carolus Magnus undertrykt Longobardiska Riket och återkommit til Tyskland. v. Le Pere Dan. Hist. de Fr. T. 1. p. 409. &c.
- ↑ cfr. Örnh. Hist. Eccl. p. 4.
- ↑ Bland alle dem war den tiden ingen mäktigare, än Ifvar Widfamne och dernäst Radbard, Konung i Holmgård (v. supr. §. 7.), fastän han erkände Sveriges öfvermakt: De Danske woro näpligen annat, än Fylkis-Konungar; men så hade de dock stundom godt ryggwärn från Tyskland: De woro eljest mycket förbundne, at bistå Witekind, som hade en Dansk Prinsesa Geva til äkta. v. Örnhielm. Hist. Eccl. p. 4. Hela Norige war den tiden ingen almän Öfver-Konung underkastadt, utan delt under Små-Konungar i Fylken och Härader.