skulle gälla, wille Sigurd sielf wara tilstädes med sine Hofmän, som mäst woro från Wästergötland och Wärmeland: Sådane woro Åke, Evind, Hilder och hans Son Hrane, Sten af Wäneren, Styr den Starke, Sven den Kullote, Soknar Sote, Hrokel Herkia, Rolf den Qvinske, Dag den Tiocke och Fale den Götiske. Från Tule eller Tele-marken i Norje woro Torkel Traë, Torleif Göte, Hadder den Hårde, Bretter hin Wrånge och Hroalder Tå, hvilka med sit manskap woro i ställe för wår tids Artilleri; ty deras styrka war at skiuta med båga: de stälte sig derföre särskilt eller på en högd, at bättre wisa sin tapperhet och långt ifrån giöra fienden afbräck[1].
19. Harald skickade sin Fält-Herre Brune och Sköldmöen Heida til at se och säja sig, huru Sigurd stält sin krigshär: De berättade honom, at hon war Trekantig och som et Svinehufvud: Hvem har lärt min frände, sade han, ställa sine troppar i så lika hörn? jag hade tänkt, at ingen förstådt sig på sådant mer än Oden och jag; men jag ser
- ↑ Fragm. Bravall. p. 24 &c.
