man i Sverige Martyrer och förföljelse bland Menigheten: Ehuru högt Norden är sine förste Lärare förbunden, så måste man dock tilstå, at Evangelius der blifvit på helt annat sätt predikadt, än i Apostlarnes tid, då Folkhopen, af den Himmelska Sanningen i samveten öfvertygad, wågade derföre med glädie lif och wälfärd: Her hade små Munkekonster i omwändelserne störste delen: De höllo sig til Hofven och de Mäktige, genom hvilkas arm de med wåld grundade kyrkans myndighet: Emund, som förmodeligen war Håkan Rings Son och Biörns Broder[1], hade utan tvifvel gynnat de Christne Lärare mer än folket tålte[2]; ty hade han ock wid denna tid blifvit misstänkt och ur Riket jagad[3]: Han war likwäl ej mer Christen, än at han kunde blifva Hedning och äfven Christendomens Förföljare, när han wille: Det syns som om han icke allenast öfvergifvit sin nya bekännelse, at ställa sig åter in med de Svenske, utan ock som Siö-Konung efterslagit Anscharius och Gautbertus i Hamburg, at på dem släcka sin harm[4]: Wisst är det, at Hamburg ej långt derefter blef af en ansenlig Nordisk Flotta sköfladt och brändt, då Anscharius med möda kom undan utan kappa[5].
9. Denne utdrefne Emund wände från sin härnad tilbaka åt Sverige, der han trodde sig mer med lämpa, än med wåld, kunna komma til sit förra wälstånd. Han inspärrade wäl Sigtuna til siös och lands, giörandes der en förskräckelse, som endast af
- ↑ cfr. Ad. Brem. Hist. Eccl. L. 1. c. 51.
- ↑ cfr. J. Wild. L. c. p. 316.
- ↑ Hvidfeldt och Vastovius säja, at han blifvit fördrifven för det, at han förfölgt de Christne; men detta är annorlunda bewist. v. J. Wild. L. c. p. 316.
- ↑ cfr. Messen. Scond. Illustr. T. 12. p. 11. & J. Wild. L. c. p. 317.
- ↑ Breviar. Vit. S. Ansch. ad A. 836. Annal. Bertin. Annal. Meteris. &c.
