Den här sidan har korrekturlästs
säja; men sant är det, at man i Frankrike och annorstädes under Lodbroks Söners härjande brukat den kyrko-bönen[1]: från Nordmännernes raseri beware oss Milde Herre Gud[2]. Til denna tid höra merendels de Runstenar i Sverige, som gifva tilkänna, at deras Hiältar warit på Siötåg Wästerut[3], hvaraf åtskillige finnas afritade[4].
16. Lodbroks Söner plundrade Gent A. 851[5]: De landstego ock i Engeland på Wessexiska sidan med grufveliga wåldsamheter: Gref Carl, Edelwolphs Fält-Herre, slog dem wäl wid Wensburg och den unge Konung Adalsten, Etelwolfs Naturlige Son, den Fadren förent sig i regeringen, tog från
- ↑ De Nordiske hafva i denna tid fört in i Franska Spåket det ordet Bigot, som i början antingen warit en Ed Bi Gott (wid Gud) eller de orden Be Gud, wara Gudfruktig. cfr. Bayle Nouvell. de la Republ. de Lettres A. 1685. p. 148.
- ↑ Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 280.
- ↑ I Wäster-Götland wid Haralds-torp i Edswara-sokn läser man på en Runsten, at en Tule den ristat efter sin Son Geir, den gode drängen, som dog på siötåg i Wästerhafvet. I Sörmanland i Gåsinge kyrkomur ser man på en dylik, at en Ragna den uprest efter sin Man Sven och Sifa åt sin Fader Ragnborg, som dog i krigståg wästerut: Äfvenså i Råby-Sokn i Sörmanland wid Spånga, at en Gudbiörn och en Otte ristat efter Fadren Gudmar, hvars Graf-ritning bär liknelse af skieppet, på hvilket han for wästerut. Jämwäl i Sörmanland wid Aspa i Ludgo-Sokn, at en Thura uprest stenen efter Ubbe, som wästerut war en krigs-Öfverste, och i samma landsort wid Sannerby i Årdala-sokn, at en Finvid ristat efter Fadren Geirbjörn, som dödt wästerut. v. Peringsch. ad Vit. Theod. p. 481. 487. 489. 490.
- ↑ Peringsch. ad Vit. Theod. p. 481. 487. 489. 490.
- ↑ Le P. Dan. L. c. p. 47.
