Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/551

Den här sidan har korrekturlästs

Dennis måste lösa sina kloster med stora penningar: Chartres blef intagit och sedan Öen Betau, som blef Nordmännerne en ständigt fotfäste^[1].

19. Engelske Jarlen märkte strax, förmodeligen af Skalde-qvädet, hvem det war, som han så grymt ihiälpinat: han fattade derföre det rådet, at skicka et Sändebud til Lodbroks Söner med sin ursäkt och at upriktigt tilstå, huru alt hade tilgådt, på det han måtte weta hvad han af dem hade at förmoda, feigd eller förlikning^[2]: Desse krigare hade då strax efter Fadrens afresa kommit från Söder-Länderne til Dannemark^[3], sedan de injagat allom en stor bäfvan, ehvar de framfarit: Ella hade hemligen befalt sin utskickade noga gifva akt på alle Brödernes åtbörder, då de åhörde denna tidning: Wid Sändebudets första berättelse in för Ifvars högsäte om Ragnars död^[4] läto Hvitserk och Sigvard et

↑ Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 57. &c.
↑ Man har ock skiäl at tro, detta Bud wara skickadt af Ellas täflare och fiender, til exempel Osbert, som blef Konung i Northumberland (v. J. Wild. ad Puff. p. 287.); men det giör ingenting til saken.
↑ Ragn. Lodbr. S. c. 17.
↑ Om Ragnars död war i den mörka tiden en annan berättelse: Han skulle hafva warit på en liten båt med sine falkar, at hålla fogel-jakt på de nästliggande Holmar: Derifrån blef han af storm drifven til Engelska kusten wid Yarmouth i Norfolk: De, som woro på stranden, brakte honom som en särdeles ansenlig Man, den de ej kände, in för Konungen i East-Angeln, som mycket tyckte om honom. Men som han öfvergick Konungens Jägmästare Biörn, så skulle då denne af afvund låtit i hemlighet mörda honom och giöma liket i skogen under tiocka buskar: En hund, som Ragnar altid haft med sig blef ständigt qvar hos sin döde Herre, men lopp dessemellan til Slottet, der Konungen altid wårdade sig om honom: Genom honom skulle nu mordet hafva blifvit rögt. Biörn blef dömd til at sättias på samma lilla fartyg, som Lodbrok haft, och at dermed wräkas utan åror på willande Hafvet: Han skall då hafva blifvit drifven til Dannemark, där Lodbroks Söner stält honom under pinsamt förhör och han til sit räddande skyldt deras Faders dråp på K. Emund i Engeland. (v. Spelman. Vit. Ælfr. Ed. Ox. 1678. p. 13. 14. in not. cfr. Flor. Historiar. ap. J. Wild. ad Puff. c. 15. p. 278.): Derpå skola de hafva begynt sina hämdekrig; men denna berättelse är endast updiktad til at undskylla Ella.

[1] Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 57. &c.

[2] Man har ock skiäl at tro, detta Bud wara skickadt af Ellas täflare och fiender, til exempel Osbert, som blef Konung i Northumberland (v. J. Wild. ad Puff. p. 287.); men det giör ingenting til saken.

[3] Ragn. Lodbr. S. c. 17.

[4] Om Ragnars död war i den mörka tiden en annan berättelse: Han skulle hafva warit på en liten båt med sine falkar, at hålla fogel-jakt på de nästliggande Holmar: Derifrån blef han af storm drifven til Engelska kusten wid Yarmouth i Norfolk: De, som woro på stranden, brakte honom som en särdeles ansenlig Man, den de ej kände, in för Konungen i East-Angeln, som mycket tyckte om honom. Men som han öfvergick Konungens Jägmästare Biörn, så skulle då denne af afvund låtit i hemlighet mörda honom och giöma liket i skogen under tiocka buskar: En hund, som Ragnar altid haft med sig blef ständigt qvar hos sin döde Herre, men lopp dessemellan til Slottet, der Konungen altid wårdade sig om honom: Genom honom skulle nu mordet hafva blifvit rögt. Biörn blef dömd til at sättias på samma lilla fartyg, som Lodbrok haft, och at dermed wräkas utan åror på willande Hafvet: Han skall då hafva blifvit drifven til Dannemark, där Lodbroks Söner stält honom under pinsamt förhör och han til sit räddande skyldt deras Faders dråp på K. Emund i Engeland. (v. Spelman. Vit. Ælfr. Ed. Ox. 1678. p. 13. 14. in not. cfr. Flor. Historiar. ap. J. Wild. ad Puff. c. 15. p. 278.): Derpå skola de hafva begynt sina hämdekrig; men denna berättelse är endast updiktad til at undskylla Ella.

[1]

[2]

[3]

[4]