Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/552

Den här sidan har korrekturlästs

Schack-spel falla, som de hade för händer; men sedan de afhördt altsammans, kramade den ene en Schack-sten så hårdt emellan fingrarne, at bloden utsprack genom naglarne, den andre kände ej, at en knif, den han i tankarne släpt ur handen, fäst sig diupt in i benet. Biörn, som stod på Sals-golfvet och stödde sig wid sit spiut, skakade det så starkt, at det språng i två delar, och Ifvars rörelser syntes i hans anlete, som ömsade åtskilliga färgor: Han lät de utskickade all höflighet wederfaras, ehuru hans Bröder wille strax upoffra dem åt Ragnars Skugga; men så hade dock Ella sedermera af honom mäst at frukta[1]: han war wäl kallsinnig, men blef derefter för Engeland et Syndastraff[2].

  1. Ragn. Lodbr. S. c. 18.
  2. cfr. Ad. Brem. Hist. Eccl. c. 33.