Franska Hären war då förökt af Konungarnes i Lothringen och Aquitanien: men kunde ingenting uträtta, utan måste gå derifrån efter en två månaders fåfäng belägring: I det stället hade Biörn angripit Franska Riket A. 859: Han hade fallit in emellan Seinen och Loiren, der han fådt käckt motstånd; men åter förstärkt sig, plundrat S. Valens, Amiens och hela den trakten, öfverrumplat staden Noyon om natten, bortfört Biskop Immon med månge Förnäme[1] och giordt på den sidan en almän förskräckelse, medan hans Bröder på andra sidan, i Medelhafvet, up i Rhone-strömmen och kring alla Frankrikes kuster warit förfärlige[2]. Nu sedan Lodbroks Söner tagit sina Nordiska Arfländer i besittning, tänkte de mindre på, at regera som fredlige och försiktige Konungar, än at widare underkufva werlden och framför alt, at hämna sin Faders död. Alt hvad, som kunde röra sig, skulle nu til Engeland med mord och brand: Ifvar afstyrkte denna resa: Han bad sine Bröder besinna, at de ännu ej hade nog makt, at Engländarne i godt stånd wäntade dem, at deras Fader til en del sielf ådragit sig sin olycka genom sin oförsiktighet och mer sådant, hvarwid han förklarade, at han aldeles ingen del tog i deras utrustning; men hans förestälningar woro förgäfves: Nordiske Konungarne seglade til Engeland och Ifvar fölgde wäl med; men blott som en åskådare[3].
- ↑ En tid förut hade det samma skiedt med Biskoparne i Beauvais och Bayeux (Le P. Dan. L. c. p. 67.): Nordmännerne skola hafva warit så grymme, at då fångarne warit dem til last, hafva de slagit dem ihiel, antingen de warit förnäme eller gemene: Men kanskie, at Munkarne giordt deraf förmycket.
- ↑ cfr. Le P. Dan. Hist. de Fr. T. 2. p. 57. 67.
- ↑ Ragn. Lodbr. S. c. 18
