doppade den deruti[1], på det en widskieppelig Menighet måtte upmuntras.
15. De Nordiske Anförare woro storsinte öfver alle de segrar de tilförne wunnit[2] och räknade ej för särdeles svårighet, at intaga denna Hufvudstad; men ehuru de läto öfvertala sig, så kommo de snart på freds-tankar: En Munke-berättelse har warit, at strax då den Heliga Jungfruns kläder kommit i watnet, har en storm upwuxit, som ödelagt hela deras flotta; men sådant finner man ej hos de bättre Auctorer, som säja, at Ryssarne eljest blifvit bewekte til wänskap: Kejsaren giorde dem hvarjehanda tilbud och bland andra, at antaga Christna Läran: Cumanerne, et Folkeslag wid Svarthafvet, som fölgde med Ryska Hären, skola då hafva begärt et tekn och fådt se det Mirakel, at Evangelium, som man kastat på elden, ej kunnat brinna[3]; men ware dermed huru det wil, så begärte de at få döpas[4] och hela kriget bilades: Huru Hvitserk och Asleik eller Oscold Diar giordt, är obekant: förmodeligen hafva de efter wanligheten nögt sig med penningar[5] och dragit sig tilbaka, at undertvinga andra folk och orter[6]: Det wet man, at Kejsar
- ↑ Leo Gram. ap. T. S. Bayer. L. c. T. 6. p. 379.
- ↑ Phot. Epist. ap. Bayer. L. c. T. 6. p. 391.
- ↑ Stepenaya Kniga. Russ. ap. T. S. Bayer. L. c. T. 6. p. 365.
- ↑ De skola då hafva fådt Methodius och Constantinus, Leonis Thessalonicensis Söner, til Lärare. v. T. S. Bayer. L. c. p. 365.
- ↑ Märkeligt, at Kejsaren i Constantinopel Constantinus Porphyrogeneta i sin bok de Administratione Imperii p. 65. råder sin Son och Efterträdare, huru de skulle ursäkta sig, när antingen Chasarer eller Ryssar eller något annat Nordiskt och Scythiskt Folk, som ofta händer, kommer och påstår penningar af Kejserlige Skatt-Kammaren: Han beskrifver derhos huru giriga och snåla efter penningar de Nordiska folken woro och huru skamlösa fordringar de altid giorde.
- ↑ cfr. Bayer. L. c. T. 6. p. 391.
