slika ofvanför Caspiska och Svarta Hafven boende Folk-Svärmar, hvilka så aldeles öfversvämde och underkufvade Ryssland, at der liksom efter en ny Syndaflod blef en ny jord: Slott, Städer och Fästen blefvo förstörde: De gamla namnen försvunno: Holmgård, Chunugård, Alfhem, Aldejoborg, Rotala och dylka flera woro sedan ej mera til, utan i de Svenska Sagor: Nytt Öfver-Herrskap, nytt Språk, nya Seder och Lagar uphofvo bekantskapen med Waregerne, öfverhölgde all den forne glantsen och omstöpte hela Folkeslaget: Detta kom altsammans af inbördes oenighet, Modren til alla Wäldens undergång: Tvenne Bröder täflade om Kronan, af hvilka den ene efter sine Fäders wahna flydde til Waregerne; men som Sverige då äfven råkat i Riksfördärfveliga Tvistigheter, hvarigenom det war ur stånd, ej allena at befatta sig med Holmgårdska Sakerne, utan ock at fulkomligen försvara sig sielf, som på sit ställe skall berättas; så wände sig denne förbittrade Prints til Tartarerne, genom hvilkas wåld hans Fäderne-Rike antingen tog en ända eller blef aldeles up och nidwändt[1]. Men återwändom til wårt egenteliga ämne.
7. Biörn Biörnson på Höga och Emund, Erik Refilsons Son[2], woro nu wid pass A. 900 i sin ungdom blifne Sam-Konungar i Sverige[3]: De många och widlyftiga Siötåg, som denna tid giordes
