från Norden kring hela Europa, hafva så förkortat wåre Konungars lif, som för detta är sagdt, och äfven lämnat deras bedrifter i sådant mörker, at man föga annat finner efter dem än deras namn: Christna Lärans Handlingar upfylla oss icke heller bristen i dessa åhren, då efter den oförtrutne Rimberti död A. 898. det Hamburgske Ärke-Biskopsdömet intil A. 911. förestods af en Adalgar, som antingen af fruktan eller wårdslöshet lämnade Svenska kyrkan handlös och ingen Lärare ditskickade[1]. Anscharius och äfven Rimbertus hade i sin tid med stor kostnad brakt tilsamman en hop Svenske ynglingar, dem de underwist i Christendomen, hvilken derigenom ansenligen utwidgades; men den mödan giorde sig icke deras Efterträdare[2]. Hvad de utländska krigståg angår, bör jag ej förbigå det, som denna tiden giordes af Rolf Ragvaldson, en ätling på svärdsidan af Upsala Öfver-Konung Sigurd Ring[3]:
- ↑ Örnh. Hist. Eccl. L. 1. c. 25. §. 2. L. 2. c. 1. §. 1.
- ↑ Örn. L. c. L. 2. c. 1. §. 12.
- ↑ Sigurd Ring hade lämnat en Son Östen, som blef Fylkis-Konung i Norige wid pass A. 820. Östens Son war Halfdan, en Siö- och Fylkis-Konung wid pass A. 840. Halfdans Son war Östen Glumra wid pass A. 860, som war Fader åt Ragvald, Jarl öfver Möre i Norige och öfver Halland med en del af Skåne wid pass A. 880. Denne Ragwald war Rolf Jarls Fader, som nu omtalas. cfr. Peringsch. Geneal. ad Wilk. S. &c. Harald Hårfager, Konung i Norige, giorde denne Ragwald Möre-Jarl til den förste Jarl, som warit öfver Orkenöjarne; men han afstod den hedren til sin Broder Sigurd Östenson wid pass A. 880. Denne Sigurd underlade sig en stor del af Skottland genom det bistånd han fick af Torsten Röde (Torf. Oread. L. 1. c. 3.), hvilken äfven war en ätling af Sveriges Ynglinga-Släkt. v. infr. §. 8. in not.
