qvare i Normandie men de fläste fölgde sine Höfdingar til Spanien, der de på Saracenerne giorde stora nederlag, plundrade deras städer och skaffade sig rikt byte[1].
7. Efter hemkomsten från slika Siötåg tycks Eriks Broder Olof hafva dödt i sin bästa ålder wid pass A. 966[2], hvilket man menar hafva skiedt af förgift, då han sutit til bords: Han hade med sin Maka Ingeborg, Jarlen Thranders Doter från Sula, aflat en Son Biörn, som snart mer skall omtalas: Kort herefter tycks ock Emund Slemme hafva afsomnat och således ändat den grenen på Alsnö eller i Sigtuna, som jag kallat den Ringiske och som nu efter mit tycke altifrån sine Stamfäders Ingiald Illrådes och Olof Träteljas tider bibehållit sig i Sverige näst Öfver-Konungarne med all förtienst och hder, särdeles til den Christna Lärans befrämjande: Om han haft någon Son, så har den ej länge fådt lefva, som strax skall berättas; men deremot hafve wi i denna tid et prof, huru underligen en späd Nordisk Prins blifvit räddad från sine Mördares faggor: Norske öfver-Konungens Harald Hårfagers Sonesöner lågo i blodig oenighet om hans Arfskap och sökte utrota hvarannan, i hvilket upsåt Eric Blodyxes Söner woro de förfärligaste: Deras Syskonebarn Konung Trygge Olofson hade blifvit ihielslagen wid pass A. 956 och strax wille deras Moder Gunhild för alting låta dräpa denne Trygges Son Olof, innan han näpligen war åhrgammal. Astrid, detta Barnets Moder[3], flydde med det samma
- ↑ Le P. Dan. H. de Fr. T. 2. p. 302.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. c. 21. p. 352.
- ↑ Hennes Fader war Erik Bioda-Skalle på Oprostad, en Odalsman i Wiken; Til honom flydde hon strax efter Konung Trygges död, sedan hon i hemlighet ute på en Holme i en siö födt detta barn, som kom til werlden efter sin Faders död; men hon fick ej länge blifva hos sin Fader Erik, innan hon åter derifrån måtte fly til Sverige. v. Sturl. T. 1. p. 191. 192. 193. &c.
