och Kurland satte i sin gamla wördnad och undergifvenheten för Sveriges krona[1]: Östersiön blef rensad från Siöröfvare och Eric fruktad af alle sine Grannar; men i det samma yppades i hiertat af hans Rike en orolighet, som hans gamle Fader då ej förmådde afstyra: Hans afledne Broders Konung Olofs Son Biörn[2] hade strax efter detta Österländska krigståg och redan på sit tolfte åhr begynt påstå sin del i Regeringen: Han hade ej welat gå til det Kungeliga Bordet i Upsala, utan i det stället satt sig i tvenne åhr å rad om wåhrtiden, då Siö-färderne plägade börjas, på sin afledne Faders grafhög, at dermed beweka allas sinnen och gifva sin Arf-rätt tilkänna: Eric hade förestält honom, at han borde afbida sin laglige ålder[3] til et så högt wärk; men Biörn war altid lika orolig och wille för alt hvad heligt war styra landet hvaraf han förmodeligen blifvit kallad Styr-Biörn, liksom af sine krafter den Starke: Han war så häftig til sinnes, at han en gång af skiämt upretad slog ihiel Åke, en af Konungens Hofmän[4], hvarwid han äfven war så högmodig, at han ej wille betala Mans-boten til den
- ↑ cfr. Vastov. Vit. Aquil. Ed. Benz. p. 21. Loccenii Hist. Sv. in Eric. Victor. p. m. 50. it. Orat. Rogn. Legis. ap. Sturl. T. 1. p. 485.
- ↑ v. supr. §. 7.
- ↑ Om ej Prinsarne af deras Fäder i förtid antogos til Riks-styrelsen, så war wäl gemenligen den Laglige åldren, sedan de fylt Sexton åhr (cfr. Torf. Trif. Hist. c. 14. p. 80 &c.); men så kom det likwäl ej så noga an på åhren, utan sades detta af Erik blott til at afstyra Biörn, hvars häftiga sinne behöfde tid til at mogna. cfr. J. Wild. ad Puff. c. 22. p. 386.
- ↑ Han kastade råcken öfver hufvudet på Åke och när denne således ej kunde se, stötte han Biörn för näsan med et Drycks-horn: Deraf blef Printsen förtörnad och slog honom ihiel.
