Mæotiska träsket [1], emellan och omkring strömarne Tanais och Borysthenes, intagandes hela den trakt, som nu kallas Europæiska Tartariet och en stor del af Ryssland [2], hvilkets Wästra och Norra Orter då äfven som Sverje woro af det höga watnet delte i åtskilliga öjar.
2. Detta folk dyrkade solen ([3]), Månan och Jorden ([4]), hvilket är den äldsta och allmännaste Afguda-lära. En af dess Präster Abaris war bekant redan siuhundrade och siuttio åhr för Christi födelse: när en stor pest den tiden förödde werlden och Delphiska oraklet hade svarat, at Athenienserne borde giöra et stort offer för alla folkeslag, skickades denne Abaris af Scytherne til Grækeland: han förnyade wid samma tilfälle et gammalt förbund med Invånarne på öen Delos, med hvilka Scytherne hade gammal släktskap och likhet i Gudstienst ([5]).
3. Scytherne woro ganska talrike och delte i mångfaldiga Släkten ([6]), som blefvo bekante under hvarjehanda namn, dem de fingo dels af sina egne, dels af främande: De kallades Geter eller Göter, som war Stam-namnet [7],
- ↑ Mæotis betyder ej annat, än Måse, Mo, moras, som Turkar och Perser kalla Mæhyth. v. Strahlenbergs Nord- und Ost. Theil v. Europa &c. p. 35.
- ↑ Plin. Hist. Nat. L. 6. c. 7. p. 91. P.J. Strahlenb. Nord- u. Ostl. Theil von Europa u. Asia. Stock. 1730. vers. Sturl. p. Joh. M. Slangenrup, ed. 1594. T. S. Bayer. L. c. T. 5. p. 341. cfr. Rollin. Hist. Anc. T. 1. p. 161.
- ↑ Hos Ebræerne war et ord på Solen, som betydde det samma som Betient, (i anseende til ÖfverHerren Gud); äfwen så hette hos Scytherne Solen Suen, Sun, Tienare eller Son.
- ↑ Herodot. L. 4. c. 59.
- ↑ Diod. Sic. L. 2. c. 47. cfr. Barbeyrae. Supl. au Corps Dipl. de Du Mont. T. I.
- ↑ cfr. Herodot. L. 4.
- ↑ Kithæ, Getæ, Gothi äro de först kallade af Ebræer och Græker: det wil säja så mycket som Norrmän eller Tartariska och Calmuckiska långt bort. v. Strahlbenberg L. c. p. 49. Et wida aflägse folk: detta kan komma på et ut med det förra.
