hade en ansenlig hop Ester, Slaver, Wender, Joms-Wikingar och Danske; men dels tvungne, dels oöfvade, så at myckenheten her ej giorde tilfyllest, särdeles emot en så tapper och öfvad krigshöfding som hans Farbroder, hvilken så ofta wahnt sig at winna.
12. Eric Segersäll hade mindre antal: men bättre troppar och mognare upförande: Han hade ock stor hielp af sin Drotnings Frände, Uplands-Lagmannen Torgny, som förmodeligen haft del i Styrbiörns bortdrifvande från Upsala-Ting och derföre hade nu så mycket mer orsak, at giöra honom motstånd: denne kloke Man skall då hafva påfunnit et slags krigsredskap, öfversatt med udd- och egg-järn, liksom de gamle Persers och Grækers Lie-wagnar, som drogs af hästar och kördes på fienden af trälar eller sådane, som förwärkat lifvet, hvaraf Styrbiörn förste dagen förlorade en stor hop af sit manskap. Andre dagen gick striden för sig med lika häftighet och lika lycka på ömse sidor in på mörka natten, då begge delarne wände sig til sine Gudar och giorde offer: Styrbiörn offrade i sit läger til Thor, hvartil hans Fosterfader och Morbroder Ulf[1] hade rådt honom; men Eric i Upsala-Tempel til Oden, åt hvilken han lofvade sig sielf efter tio åhrs förlopp[2],
- ↑ Denne Ulf Sala-Jarl war Skald och giorde åtskilliga qväden medan han war med Styrbiörn. v. Skaldatal. ap. Sturl. T. 1. p. 479.
- ↑ Om Erik antagit detta som en Spådom wid offret eller om han sielf skänkt sit lif åt Oden efter tio åhr eller ock, om han lofvat, at då endast tiena i Upsala-Tempel som Öfverste Präst, är svårt at säja; men wisst är det, at han ej lefvat mer, än wid pass 10 åhr derefter. Hans Drotning lär ej hafva tyckt om detta löfte, som snart skall berättas.
