Den här sidan har korrekturlästs
at skiljas wid sin Herre[1], sedan hon efter all liknelse födt honom ännu et barn[2], Dotren Holmfrid[3], som blef gift med Sven Håkanson, Olof Skötkonungs Jarl öfver en del af Norige[4]: Sigrid drog sig bort på sina stora Gods; men icke ur werlden eller från dess heders nöjen, som frambättre skall berättas: Sådant war Menighetens begrep om denna Äktenskaps skilnad; men hemliga orsaken
- ↑ Odde Munk. de Ol. Trygg. c. 2. p. 7. & c. 28. p. 111. &c.
- ↑ Man har föregifvit, at Erik haft ännu en Doter, til hvilken Åke, en förmögen Svensk, fåfängt friat; men sedan tagit henne med wåld från sin Man, en Under-Konung i Ryssland, och aflat med henne en Son Emund. Erik skall då hafva låtit dräpa Åkes och tagit til sig sin Doter och hans Son, dömandes Åkes gods under Kronan. Detta skall hafva förtrutit den unge Emund, som efter Eriks död upföddes i Olof Sköt-Konungs Hof. Han skall en gång med wåld hafva welat taga til sig skatten, som warit upburen af hans arfvegods och ihielslagit Konungens folk; men sielf blifvit sårad och sedan biltog dömd: Dock Prinsessan Ingegerd, som låtit läka honom, skall hafva hulpit honom bort och giordt honom förskott til skieps-rustning, hvarmed han farit i härnad: Genom hennes förböner, sedan hon blifvit gift til Holmgård, skall han af K. Olof fådt igen sina arfvegods i Sverige: Hans Son skall hafva warit Inguar, kallad den widtbereste, som öfvermåtton wunnit K. Olofs och Prins Amunds ynnest, med hvilken senare han skal giordt et Fälttåg mot Semgallerne; men då han ofta förgäfves anhållit om Konunga-namn, skall han med 30 skiepp hafva dragit ur landet, der han lämnat sin Hustru och sin Son Sven, farit til Holmgård och sedan bort til Mæoniska träsket och werldenes ända, fortplantandes Christendomen, ehvar han framfarit (v. Ingwar Widstarkes Sag. c. 1. 2. &c.); men Sanningen heraf lämnas derhän. v. J. Wild. ad Puff. p. 384. &c.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. c. 22. p. 385.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 372. v. infr. c. 20. §. 4.