högsinte Personer sielfve sammankommit på gränsen wid Göta-Elf och Kongahella, at aldeles afsluta giftermåls-wilkoren, hade alt blifvit uphäfvit: Olof hade påstådt, at Sigrid skulle antaga Christna Läran; men hon deremot, at få följa sine Fäders Tro, hvarvid hon ej wille bry sig om, sade hon, hvad Afgud han tilbad: Då hade han af ifren blifvit så öfverilad, at han kastat henne sin hanske i synen och kallat henne en hednisk Hynda: Man kan tänka, huru denna högdragna Drotning sådant uptagit: Hon hade lofvat honom, at denna hans galenskap skulle blifva hans död[1], och hon höll sedan ord, som frambättre skall säjas: kort derefter gifte hon sig med ofvannämde Danske Konung Sven Tiuguskegg[2], hvarigenom hon icke allenast kom så mycket mer i stånd, at werkställa sin utlofvade hämd, utan ock giorde en nära förbindelse emellan Svenska och Danska Hofven, så at Sven nu kunde fästa sin Thron i säkerhet: han blef således bibehållen genom samma Makt, som honom nedslagit. Det är ock ostridigt, at han genom detta gifte och wänliga bewekelser äfven giordt sig mästare af Skåne[3], som Eric Segersäll tillika med Dannemark intagit. Denne Sven Otto hade ifrån sin sidsta Landsflyktighet hemkommit bättre Christen, än tilförne[4]. Olof Tryggason började ock giöra sin flit i Norska Riket, at låta wörda Evangelium,
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/653
Den här sidan har korrekturlästs
