Wikisource

Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/670

Den här sidan har korrekturlästs

af Turgoth[1], en Lärare, som han begärt från Bremen, och som nu äfven war den förste Biskop i Skara[2]: På denna ort uppehöll sig Olof, liksom i Sigtuna, och uprättade der Christendomen med all makt, hvilket ännu omöjeligen mot Landsens gamle hedniske Lag kunde låta sig giöra i Upsala[3]: Det är sant, at han i sit Upsåt haft stor hiälp af Bremiske Ärke-Biskops Stolen; men så tycks dock som denne då redan begynt tilwälla sig någon myndighet, hvilken Olof lär hafva trodt sig som Konung tilkomma och derföre gerna wändt sig annorstädes, at skaffa sig arbetare til sin Christna Församling: Framför andra räckte Engeland honom handen, hvarifrån han förut haft så godt prof genom Jon Sigurd[4] och der han äfven wid denna tid kunde mycket uträtta.

10. Efter Sven-Ottos död war hans Son Knut, som sedan är kallad den Store, af de Danske utropad för Konung i Engeland emot Ethelreds Son Edmund Järnsida, med hvilken han delte landet i Alneiska freden[5]: Men hvad, som derwid kraftigt befordrade hans Sak, war det bistånd han fick af sin Styfbroder Olof Skotkonung i Sverige[6] wid pass A. 1016, hvlket ock bidrog til den lyckan han hade, at ensam få råda över hela Engeland efter Emunds död[7] A. 1017. Imedlertid war Olof icke så högt

  1. ↑ Han kallades Ramsolanus (v. Vast. Vit. aquil. p. 26.), emedan han war från Klostret Ramsola i Saxen.
  2. ↑ Er. Benz. Mon. Eccl. p. 217. Ad. Br. Hist. Eccl. L. 2. c. 41. Mess. Sc. Ill. T. 1. p. 78. T. 15. p. 15. cfr. Vastov. Vit Aquil. p. 26.
  3. ↑ Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 41.
  4. ↑ v. supr. §. 4.
  5. ↑ Rap. Thoyr. Hist. d'Anglet. L. 1. p. 397. &c.
  6. ↑ Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 36.
  7. ↑ Efter Sven Tiugoskeggs död hade Ethelred åter kommit på Engelske Thronen; men dödt A. 1016. Hans Son Edmund hade efterträdt honom; men efter fem skarpa fältslag innom et åhr hade han af Knut blifvit öfverwunnen vid Asseldun genom sin Svärfaders Engelske Jarlens Eric Streons förräder, så at han måst giöra freden på Alney i Savernen och derigenom lämna Knut hela Norra hälften av Engeland. Han hade wäl imedlertid utmant Knut til enwige; men Knut hade wägrat, til dess änteligen Edmund blef ihielslagen af ofvannämde Eric Streons Son och anhang A. 1017. Knut påstod då, at den, som efterlefde den andre, skulle behålla hela Engeland efter Alneyska Freden, hvilket han ock wärkstälte. v. Rap. Thoyr. H. d'Angl. L. 1. p. 404. 405.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Svea_Rikes_historia._Första_delen_1747.djvu/670&oldid=427279”