deras närwaro och i sin ifver sönderslog Thors beläte[1]; men David hinde til hög ålder och dog på 1080-talet, hvaraf er han blifvit wördad som et Helgon: Han predikade på många ställen i Sverige; men stadnade i Wästmanland[2] och Snäfringe härad, der han wid Munketorp bygde en kyrka och begynte anlägga et kloster A. 1030.[3], blifvandes den förste Biskop i Westeråhs[4].
12. Christna Församlingen i Sverige war i sin första tid temmeligen ren och oskyldig: Så länge hon ännu stod under betryck, höll hon sig mycket lik den gamla Apostoliska: Kalken brukades i den Heliga Nattvarden[5] och Prästerne fingo så her som i Engeland[6] och annorstädes lof at gifta sig, hvilket ej förän ganska lång tid derefter på Prästemötet i Skenninge A. 1248. blef den betagit[7]; men så insmugo sig likwäl heliga bedrägerier och diktade underwärk, åtminstone kort efter de Största Lärares död genom deras wänners och Lärjungars nit, som funno giörligare, at förkiusa, än öfvertyga en rå Menighet, och trodde sig böra främja Sanningen genom hennes wederspel: Deraf ser man i Munke-Sagorne så många underliga saker: De penningar och
- ↑ Vast. L. c. p. 26. 27.
- ↑ Han bodde på Dav-öen, som efter honom fådt namn; men Almogen döpte han i en källa wid Sandsted, der han upbygde Munketorps kyrka.
- ↑ Mess. Sc. Ill. T. 9. ap. Dan. Rameen. Diss. de S. David. Ups. 1723.
- ↑ Örnh. H. E. L. 3. c. 22.
- ↑ Fridborg, en hederlig hustru i Sverige, längtade på sit yttersta efter den heliga Nattwarden, just på den tid då ingen Präst war til finnandes i landet (v. supr. c. 16. §. 7.); ty lät hon sin Doter Katbles förrätta denna sysla och meddela sig bröd och win. v. Vit. Ansch. c. 17. Ed. Lambec. ap. Er. Benz. Coll. MS. c. 3 §. 3.
- ↑ Rap. Thoyr. H. d'Angl. L. 1. p. 274.
- ↑ E. Benz. Coll. MS. c. 4. §. 14.
