nödigt krigsfolk, hvarmed han skulle draga genom Helsingeland och Jämteland in öfver Fiällen, när denne i det samma dog på et Siötåg åt Ryska sidan, som han imedlertid företagit[1]: Då wille Olof sielf utföra sin sak mot Norske Konungen: Först begynte han med lämpa: Han skickade wid pass A. 1021. sina Sändebud, As-Göte och Tor-Göte til sina Skattländer i Norige, hvardera med tolf Män, at der upbära räntorne; men de Norske svarade, at de ej kunde utgiöra skatt til tvenne Konungar: Sändebuden råkade Olof Haraldson i Trondhem och framburo sit ährende med hårda ord: Noriges Konung svarade med saktmod, at han ej såg hvad rätt Svea-Konung hade til hans Arf-Rike, hvilket likwäl af de Svenske lidit mycken skada, men at han dock woro beredd om råhren derpå följande, at möta honom på gränsen och bilägga saken i wänlighet: Asgöte lät sig dermed icke nöja: Han skilgde sig wid sin Följeslagare och begynte resa omkring i bygden, at indrifva utlagorne; men Olof Haraldson sände efter honom sine Gäster[2], som hängde honom tillika med sine tolf Män i en galge[3]: Torgöte reste med dessa tidningar til Konungen i Sverige, som från den stunden fattade til Norske Konungen et så häftigt hat, at ingen dristade sig i hans närwaro kalla honom Konung, utan blott efter hans skapnad Olof den Digre eller Tiocke[4]. Följande wåhren kom Olof Haraldson til Wiken eller Bohuslän, som då länge lydt under Sverikes Krona[5]: Öfver den delen åt Svenasund war Eilif den Götske Svensk Höfding; men öfver den Östre en Rhoe Skialge,
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/678
Den här sidan har korrekturlästs
