Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/692

Den här sidan har korrekturlästs

begära: Han affärdade Sändebud til Konungen i Norige med anmodan, at han wille infinna sig wid gränsen il Fredshandelens afgiörande, hvilket ock skiedde, så at begge Konungarne möttes åt i Kongahälla med all wänlighet och faststälte den Fred, som wid pass två åhr tilförne på Upsala-Ting war påbegynt: Wid detta tilfälle skola Svärfadren och Mågen hafva kastat tärning om et Landstycke på Hisingen, som ymsom hördt til Götaland och Norige[1], då begge förste gången fådt tolf; men Olof Haraldson andre gången tretton, emedan den ene tärningen gådt sönder och wisat flera ögon[2]. Sedan tycks han för alwar hafva tagit sit Hufvudsäte i Sigtuna, det han redan längesen begynt upbygga efter Forn-Sigtunas förstöring[3]: Han har ock efter all liknelse bodt någon tid i Skara[4], på det han från Afguda-offret i Upsala kunnat wara dess mer afskild, hvaruti äfven flere honom gerna efterfölgt, til dess Christendomen blifvit almänt wedertagen[5]: Huru länge han lefvat, är svårt at säja, emedan han tilbrakt sin sidsta tid i stillhet; men så lär man dock ej mycket fela, om man utsätter hans död til A. 1026[6].

22. Amund Jacob, som äfven är kallad den AlraChristeligaste Konung[7], hade näpligen fiorton åhr, när han under Trogne Mäns förmynderskap ensam antog Riksstyrelsen: Det första honom mötte, war ny orolighet på Norska sidan: De gamla

  1. Sturl. in Ol. Har. c. 97.
  2. Flera slika berättelser finnas af åtskilliga tider, orter och tilfälen; men denna tycks wara den äldsta. cfr. J. Wild. ad Puff. p. 421.
  3. v. supr. §. 8.
  4. cfr. Mess. Sc. Ill. T. 12. p. 47.
  5. cfr. J. Wild. L. c. c. 22. p. 434.
  6. cfr. J. Wild. L. c. p. 438. 439.
  7. Ad. Brem. H. E. L. 2. c. 41. L. 3. c. 15. L. 4. c. 15. Card. Baron. Annal. ad. A. 1028. &c.