någre utwalde wänner[1]: Han reste då med stor svårighet öfver fiällen och Eda-Skog genom Wärmeland til Wasbo i Wäster-Götland och derifrån in i Nerike, der han hos en ypperlig Man Sigtryg och hans Son Ifvar[2] drögde långt in på wåhren: der fick han också skiepp[3], hvarmed han seglade från Sigtrygs gård genom Hiälmaren[4] in i Mälaren, hvilket ock den tiden war ganska giörligt, då watnet steg wid pass femton alnar högre, än nu. Wid Svenska Hofvet lämnade han sin Drotning och sin Doter; men han sielf med sin Son stadnade ej förän i Holmgård, der Konung Jarislaw och Drotning Ingierd, hans Svägerska och förra Fästmö, bemötte honom med all huldhet: De tilbödo honom Bulgarien i förläning, om han ständigt wille blifva hos dem: Men han längtade til sit Rike, hvarifrån han nu fick en och annan tidning: Han lämnade sin Son i Holmgård och begaf sig med 200 män åter til sin Svåger Amund i Sverige, den han anlet om hielp. Laga-Ledings-tiden[5] war nu förbi: De Svenske hade ej heller särdeles lust, at slås emot de Norske,
- ↑ Desse woro Ragvald Brusason, Arne, Thorberg och Fin Arnasöner, samt Biörn Hallare, som dock fick lof, at resa hem igen (Sturl. T. 1. p. 732.). Fin Arnason blef sedan Jarl i Halland.
- ↑ Desse Herrar tyckas hafva bodt på Göksholm och warit den Släktens Stamfäder, af hvilken Riks-Föreståndarne Svante och Sten Sture den yngre samt flera hus i Sverige ursprungit.
- ↑ Sturl. T. 1. p. 732. 733.
- ↑ Genom Östra Hiälmaren förbi Eskilstuna och Torsilla har då utan tvifvel warit en segelled ut i Mälaren, liksom från Hiälmaren genom Öljaren och flere Siöar til Hafvet wid Nyköping.
- ↑ cfr. supr. §. 24.
