ställe för Wästergötland fick Ingermanland til Jarlsdöme[1]: förutan den ofvannämde Amund[2] aflade Emund med Astrid efter all liknelse en Son Eric[3], som nu med sin Frände af samma namn, Amund Jacobs Son[4], utan tvifvel täflat om Kronan, då begge låtit utropa sig för Konungar[5], fast de ej blifvit derföre enhälligt erkände på Riksens almänna Ting: Den ene tycks hafva haft mäst Christne på sin sida och den andre dem, som ännu wille följa Landsens gamle Hedniske Lagar[6]. Stenkil Jarl Ragvaldson, Emund Gamles Styfson, en From och af allom älskad Herre, war efter sin Styf-Faders död så godt som sielftagen Riks-Föreståndare, hälst nu sedan begge Kungelige Prinsarne med buller och inbördes krig begynt giöra sig förhatelige hos Landsens Äldste och således owärdige til at efterträda sine Fäder[7], hvilket sannade Emund Lagmans Spådom wid Ulleråker, som för detta är omrörd[8]. Prinsarne mötte hvarannan med sine krigshärar wid Wårdsbärg i Östergötland, ej långt från Linköping, der de höllo en ganska blodig drabning[9] wid pass A. 1060: Blomman af Adelen och de ypperste i Riket skall der hafva fallit[10]; men i synnerhet alt hvad, som då öfrigit war på svärdsidan af gamla Konunga-Huset; ty Prinsarne sielfve stupade strax derpå mot hvarannan i Enwiges-kamp wid Kimstad i samma landsort, der ännu på Kyrko-taket[11] syns
- ↑ v. supr. §. 19.
- ↑ v. supr. §. 29.
- ↑ Geneal. Reg. Sv. in Sagofl. ed. E. J. Biörner. p. 16.
- ↑ cfr. Mess. Scond. Ill. T. 12. p. 66. & Hadorf. ap. Scheff. de insign. Sv. p. 317. &c. ac tab. sub. Lit. K.
- ↑ cfr. Ad. Brem. ap. J. Wild. ad. Puff. p. 482.
- ↑ cfr. örnh. Hist. Eccl. L. 3. c. 16. p. 268. &c.
- ↑ cfr. J. Wild. ad Puff. p. 481.
- ↑ v. supr. §. 20.
- ↑ En gammal målning af detta Slag fins ännu på Altaret i Wårdsbärgs kyrka, der man ser, at begge Prinsarne fördt Tre Kronor i wapnet. v. Relat. Com. Gust. Bonde. ap. J. Wild. ad Puff. p. 480. cfr. Hadorf. ap. Scheffer. de Insign. Sv. p. 317. &c.
- ↑ Ad Brem. Hist. Eccl. L. 4. c. 15.
- ↑ Man ser på Kyrke-taket tvenne Kämpar, hvar på sin häst; men bakfram sittande, til at betekna, at de ridit både från Riket och werlden. v. J. Wild. L. c.