efter dem et minnings-märke[1]. Således war nu gamla Ynglinga-ätten och Lodbrokiske grenen på Svea-Thron til ända[2], sedan dess Langfädgar och Ättelägger altifrån Oden blifvit wördade långt öfver 900. åhr och öfver half tredie hundrade sedan början af Sigurd Rings Regering. Närmste Blodsförwanten war, som nyligen sagt är, Stenkil Jarl, Amund Jacobs Måg[3], hvilken dessutan war denne sin Svärfaders Syskling; ty hans Farfader Ulf Jarl Skoglarson war Broder til Sigrid Storråda, som war Amund Jacobs Farmoder: Denne blef nu wald til Emund Gamles Efterträdare, som strax i andre Delen af denna Historia skall berättas. Wi komma nu in i et annat slags ålder, der Munkar i ställe för Skalder mäst hafva warit Häfde-teknare och gifvit honom något mer lius; men sådant tienar oss blott til at se, huru han warit upfyld med icke mindre inwärtes oroligheter, än sielfva Hedendomen: det ena Konunga-Huset kullstötte det andra och delte Sverige i tvistigheter öfver halffemte hundrade åhr, som mäst deraf kom, at Rom och dess kreatur hade så stor lust, at regera.
Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/712
Den här sidan har korrekturlästs
