Sida:Svea Rikes historia. Första delen 1747.djvu/84

Den här sidan har korrekturlästs

Fält-Herre Sopyrion, som dem af kitslan angripit, med hela sin krigshär blifvit af dem slagen[1]: Abareniske Scytherne, Vodinernes stallbröder altifrån Armenien[2], et folk, som giorde ingen dödelig förnär, som lefde utan tvång och likväl så litet missbrukade sin frihet, at det nästan hvarken behöfde Lag eller Konung, måste först underkasta sig segervinnarens behag: sedan flere deras grannar, som öfverlåto sin sielfrådighet i Alexanders Fullmäktiges händer[3]:

14. Då blef åter en stor rörelse i hela den Scythiske kroppen, som nu för alvar utstyrde sina foster til andra och säkrare orter[4]: Herde-Scytherne giorde en beskickning til den Græske Hiälten af tiugo landsens Äldste til häst, som sedan de satt sig ned i hans tält, höllo til honom et starkt tal: de förebrådde honom hans wåldswärkan och at han som en rånsman wille ströfva kring werlden: de frågade hvad de giordt honom emot, eller hvad han hade at giöra med dem? Hela deras rikedom, sade de, war et par oxar, en plog och et dryckeskäril för deras wänner, et spiut och någre pilar för deras fiender, hvarmed de fordom tvingat de stridbaraste folk ända ned til Egypten. Han kunde ock aldrig få stånd på dem; ty de foro så hastigt kring sina ödemarker: om han war en Gud, så borde han giöra menniskior godt; men war han en menniskia, så borde han det betänka: Sluteligen rådde de honom, at ingenting företaga sig, obetänkt. Det rådet lofvade Alexander at följa och han hölt ord: han gick öfver strömmen Jaxarte och angrep Scytherne med sin wahnliga krigslycka[5],

  1. Justin. L. 12. c. 2.
  2. Steph. Byzant. de Urb. & Pop. Plin. H. N. L. 6. c. 13. cfr. Euseb. præp. Ev. L. 6. p. 277.
  3. Justin. L. 12. c. 5. cfr. Roll. L. c. T. 6. p. 499.
  4. Ses framdeles i 3. Cap.
  5. Han förstörde en Scythisk Stad 335. åhr för Christi födelse v. Barbeyr. Supl. au Corp. Dipl. de Du Mont. T. 1.