upbyggandes innom tre weckor en fästning wid Tanais[1], at hålla dem i lydnad, så at de släkten af dem, som til den tiden warit hållne för oöfverwinnelige, måste nu buga sig under oket: men Segerwinnaren war mild och förbandt sig de underkufvades hiertan mer med kärlek, än med fruktan, hvilket oförlikneligen uphögde hans ähra[2].
15. I sådan dygd eftergufvo dock Scytherne ingen annan: Sedan de fådt något anderum efter denna stora Menniskians död och besinnat, at Alexandrer woro rare på jorden, började de få sit gamla mod igen: Lysimachus, Konung i Macedonien några och trettio åhr efter Alexander, förförde sig ofta på Göterne; men blef slagen och en gång sielf fången tillika med hans Son Agathocles. Dromichaites[3] war då Göternes Konung: han och hans folk wiste dem fångnom så stor höflighet, at Lysimachus med nöje och mer af erkänsla, än af tvång, afstod dem en del af Thracien och gaf Dromicaites sin doter til äkta [4].
16. Imdelertid hade likwäl Scytherne wid denna tid något begynt at wansläktas: de hade, som förut är sagt[5], kommit til at bruka Græske Trälar, som ej woro de dygdigaste. De omgingos alt förmycket
- ↑ Just. L. 12. c. 5.
- ↑ cfr. Roll. L. c. T. 6. p. 505. &c.
- ↑ Peringschöld, annot. in vit. Theodorici p. 447. kallar honom Dröm-Göten, efter Modren drömt om honom, innan han föddes. Det kan wäl wara, men at han warit Thialvars Son och gådt ifrån wårt Gottland, det är wist en dröm.
- ↑ Paus. L. 1. c. 9. Strab. L. 7. p. 463. &c.
- ↑ 11. §
