Den här sidan har korrekturlästs
beqwämligen på floder och stilla siöar ända til wårt Seve-bärg, hvilkets långa fiällrygg giorde hela wårt fasta land[1]. De kunde ock lätteligen i mild åhrstid på samma små fartyg fara tvertöfver från Finland in i hiertat af Scandinavien[2], der wåra Dalkarlar nu bo, som utan gensago äro bland de äldste Landsens Invånare[3].
3. På sådant sätt kom en del af Herde-Scytherne, som kallades Vodiner[4], eller Budiner[5] at
- ↑ v. supr. c. 1. § 10.
- ↑ Märkeligit, at de Siövahne Scyther, som flytte sig åt Norden, mäst älskade blått af alla färgor, förmodeligen af himmel och haf, som demäst sågo och dyrkade. Så hafva wåre Svenske Förfäder giordt, så hafva ock de gamle Britannier, dem Seneca (de morte Claudii) kallar de blå Scuta-Briganter. Öjeborna ofvanför Skottland hafva ock gerna brukat blått. v. Buchan: Hist. Scot. L. 1. p. 24.
- ↑ Der äro de äldste ättebackar i Sverige: det nu brukeliga Dalska språket kommer ock aldeles öfverens med gamla Norskan, Isländskan, Vandaliskan, Alemanniskan, Mæso-Götiskan, Franco-Teutoniskan, Anglo-Saxoniskan &cc. v. Zach. Holenii. Dissert. de Dalekarlia. Ups. 1722. & 26.
- ↑ Vodinerne eller Otenerne bodde först i Armenien wid floden Cyrus. v. Quadrat. R. Part. L. 2. & 3. ap. Steph. Byzant: de urb. & pop. voce Ωτηνη. cfr. Plin. H. N. L. 6. c. 13. Prolom: kallar den orten och Sext. Rufus Madena; men af begge är ordet bråkadt. cfr. Cellar. Geogr. Ant. L. 3. c. 11. p. 385. & Bochant. Geogr. S. L. 2. c. 9. Om Othene talar ock Euseb. Præp. Ev. L. 6. p. 277. ed. Colon. 1688. fol. säjandes, at det ligger norr om Svarthafvet, liksom Alanien, Albanien, Faunien och Tauriska Näset, och at der ej mer än i de andra Scythiska orterne fans i hans tid någon Byggmästare eller Landtmätare eller Konstnär eller Handvärkare &c. Et folk, som bara skiötte sin boskap och brydde sig ej om konster och wettenskaper. Desse Vodiner kallas eljest Budiner eller Vudiner af olika urspråk. v. Bayer. L. c. T. 1. p. 418. T. 5. p. 349. på Bulgariska och Ungerska heter ock efter dem flyttning, wandring, Budosas. v. Strahlenb. L. c. p. 24. De hade sina Herde-seder och idkade sin boskaps-skiötsel på Patriarchernes wis i långliga tider: ännu i elfte Sec. berättar Ad. Brem. derom (de Situ Dan. &c. c. 239.)
- ↑ Plin. H. N L. 4. c. 12. Marcellin. L. 31. c. 2. p. 476.
