Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
80
både till namn och beskrifning temligen noga svarar mot Älgen[1].
Svenska namnet igenkännes först hos Tacitus, som vid år 98 e. Chr. skref sin bok om Germanien. Såsom i allmänhet för de gamla, är äfven för honom Östersjön ett öppet haf; hvilket han kallar det Sveviska. Detta begränsas i vester af den Jutländska halfön, hvilken i Taciti, såsom i Plinii tanka, går i en ofantlig böjning högt åt Norden[2], å den östra sidan åter af Æstyernas land[3], hvilket i synnerhet utmärkes såsom Bernstenens hem, och i hvilket man återfinner den sydöstliga Östersjökusten. I denna stora mot Norden öppna vik af Oceanen sätter Tacitus Svionernas samhällen[4], hvilka, utom sin folkrikhet, äro mäktiga genom vapen och skepp. Skapnaden af deras
- ↑ Han kallar det Achlin eller Alchin (Machlin är en förderfvad läsart), Solinus, Alces (läs Alkes): hvilket är det Tyska Elch (vanligare Elend), det Svenska Älg. Conr. Gesner (Hist. Animal.) anser namnet ursprungligt för Skandinaviskt.
- ↑ Derpå har han afseende då han säger: Hactenus in Occidentem Germaniam novimus: in Septentrionem in genti flexu redit. Germ. c. 35.
- ↑ Dextro Svevici maris littore Æstyorum gentes alluuntur. Ibid. c. 45.
- ↑ Svionum civitates ipso in Oceano. Germ. Jfr hela det 44. c.
