Sida:Svea rikes häfder.djvu/120

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100

Hafvet, hvilka af många troddes sammanhänga med norra verldshafvet[1]. Bägge förblandades ej sällan af de Gamla[2]; och då Jordanes sjelf sedermera beskrifver Kaspiska Hafvet, såsom beläget ytterst vid Asiens gränsor och genom en smal öppning sammanhängande med nordöstliga Oceanen[3], så synes i hans egen orediga föreställning detta ha sammanflutit med den förr nämnda stora sjön i öster af Skandien, antingen då denna i sjelfva verket varit Hvita Hafvet eller, kanske sannolikare, Ladoga[4]. Att denna förvexling verkeligen skett, att Skandien blifvit förblandadt med Skythien, och med detsamma utsträckt till hela det nordostliga Europa, visar tydligen Jordanis barbariske efterföljare, den anonyme Geografen

  1. Mare Caspicum ut angusto ita longo etiam freto primum terras quasi fluvius irrumpit. Pomp. Mela, L. III. c. 5. Jordanes känner och citerar denna författare. Om Mæotis se Plin. L. II c. 67. Författaren till Orphei Argonautica låter Mæotis genom en lång och smal mynning förbindas med Oceanen.
  2. Strabo L. XI. p. 509., som tadlar detta.
  3. In extremis Asiæ finibus ab Oceano Euroboreo in modum fungi, primum tenui, deinde latissima et rotunda forma, exoritur. c. 5.
  4. Att han låter denna sjö sträcka sig i sjelfva midten af jordkretsen (in orbis terræ gremio), återkallar helt och hållet de Gamlas falska föreställning om Kaspiska Hafvets läge. Man må rådfråga en Karta efter Eratosthenes eller Strabo.