Sida:Svea rikes häfder.djvu/121

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
101

från Ravenna, som icke dess mindre gör det till en ö. „Bakom Roxolanerna långt bort i Oceanen finnes den stora, gamla ön Schytia, — säger han, — hvilken flere vise Häfdatecknare omtalat och den högvise Jordbeskrifvaren Jordanes kallar Scanza, hvarifrån de vestliga folken äro utvandrade; ty vi hafve läst, att Göter, Daner och äfven Gepider derifrån utgått”[1]. Det är utan allt tvifvel att Isländarne tagit sitt stora Svithiod (Suithiod hin mikla), äfven omfattande länderna norr om Svarta Hafvet, från denna under Medeltiden gängse föreställning; för hvars upphofsman man således får hälsa Jordanes.

Så har en af Jordanes först antydd sanning, nemligen att Skandinavien sammanhängde med det nordöstliga Europa, gifvit anledning till ett nytt missförstånd, som deraf skapade ett Skythien och det stora Svithiod[2]. Från detta håll kommo

  1. Octava ut hora noctis Roxolanorum est patria; cujus post terga inter Oceanum procul magna insula antiqua Schytia reperitur. Quam insulam plerique philosophi historiographi conlaudant, quam et Jordanes sapientissimus cosmographus Scanzam appellat, ex qua insula pariterque gentes occidentales egresse sunt. Nam Gothos et Danos, imo sime (simul) Gepidas ex ea antiquitus exisse legimus. Anon. Ravennatis Geographia L. I. p. 26. Ed. Porcheron. Författaren är från 7:de eller början af 8:de århundradet.
  2. Den gamla prosaiska Svenska Krönikan kallar