Sida:Svea rikes häfder.djvu/129

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
109

Medeltidens Annalister[1]. Men även Bernstenskusten i Preussen kallades Witland[2]. I Skandinavien var kusten öster om Weichselfloden uti 9:de århundradet bekant under benämning af Vitland[3]; och folknamnen Vidivarier[4], Vider eller Viter förekomma redan i 6:te och 7:de seklerna uti dessa trakter. Letterne norr om Düna kalla ännu sitt land för Vitland (Vid-semme); och man har äfven velat igenkänna namnet i de gamla Preussiska Letternas äldsta konung, Religions- och Lagstiftare, den såsom Gud dyrkade Widewut, — troligen

  1. Beda och andre äldre Engelske Annalister kalla Jutarna Gjoter. Anglia vetus sita est inter Saxones et Gjotos, habens oppidum capitale, quod sermone Saxonico Sleswic nuncupatur. Chronic. Ethelverdi hos Savile, Rer. Angl. Script. s. 474, (omkring år 950). En gammal Saxisk Annalist från 12:te årh. kallar Jutland för Vitland och tillägger, att inbyggarne sjelfve kallade det så. (Eccardus, Corp. Hist. Med. Ævi. I. 282.)
  2. I ett Diplom af Tyska OrdensRiddarna år 1264 hos Bayer, Opuscula p. 266.
  3. Ottars och Ulfstens Reseberättelser. Öfvers. med Anmärkn. af Rask; Kjöbenh. 1816.
  4. Ändelsen Vare (sing. varu) betyder sammansättning folk. Vidivarier, Vidveriar äro Viter, Vider, liksom Romveriar, Romare, o. s. v. Thunmann. Nord. Völk. s. 41. Rask lib. cit. s. 73. Folket Vidivarii förekommer redan hos Jordanes c. 5., Viter hos Geografen från Ravenna L. I. p. 26.