Sida:Svea rikes häfder.djvu/130

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
110

Viternas Woda[1] eller Oden, hvilken till Preussen, enligt någras sägen skall kommit från Skandinavien. Vår lärde landsman Thunmanns[2] mening, att Letterne sjelfve först uppstått genom en blandning af Göter, Slaver och Finnar i kustlandet öster om Weichsel, lemna vi derhän. Men säkert är, att, enligt Jordanis egen berättelse, en del af Göterna stadnade quar på Östersjökusten, då de öfriga drogo sig längre i sydost åt Svarta Hafvet[3]; och att dessa sammansmälte med Letterna, är så mycket sannolikare, som dessa senare både af Tyska och Polska författare sedermera under medeltiden kallades Göter, och samma benämning (Gudai eller Guddai) ännu i senare

  1. Enligt Rasks mening l. c. Om Widewut eller Waidewut se Hartknoch, som på otillräckliga skäl förkastar sagan såsom en ny; då Simon Grunows otryckta Krönika, fast ej äldre än Reformationen, likväl åberopar de erkändt äldsta, men nu förlorade, Preussiska Krönikeskrifvare, enligt Hartknochs eget intygande.
  2. Lib. cit. Han anser dem för dessa Vidivarier, hvilka Jordanes sätter vid Weichselns utlopp, „qui ex diversis nationibus collecti gentem fecisse noscuntur.” c. 15.
  3. Han kallar det folk, som under Filmer dit utvandrade, Pars Gothorum c. 4., berättar dessutom c. 17. att Gepiderne, en Götisk stam, stadnade någon tid vid Weichseln och drogo derpå, men likväl ej alla, efter Göterna åt Södern. Rask, Om det Nord. Sprogs Oprindelse, vill i sjelfva namnet Gepider igenkänna Guider, Wider.