Sida:Svea rikes häfder.djvu/131

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
111

tider fanns hos Letterna sjelfva i Preussen och Lithauen[1].

Så står Jordanes ej ensam. Flera andra spår i Norden, hvilka åtminstone vittna om liknande händelser, sluta sig till hans berättelse. För öfrigt tillhör den af honom omtalta utvandringen ingalunda den aflägsna forntid, i hvilken den genom missförstånd blifvit tillbakaflyttad. I medlet af andra århundradet deltogo redan Victovalerne, en Götisk stam, mot Romrarna i Marcomanniska kriget[2]; troligen ej långt efter utvandringen från Östersjökusten. Denna skedde under den femte konungen eller uttåget ifrån Skandinavien[3]. Ungefär vid början af den christna tideräkningen har således detta inträffat.


III.
Öfvergång till inhemska häfder.

Genom det inflytande Jordanes haft på föreställningarna om fäderneslandets äldsta Historia

  1. Jfr Thunmann, l. c. ss. 32. 67.
  2. År 166 under Marcus Aurelius. Jul. Capitolinus in vita Marci, cc. 14, 22.
  3. Jordanes c. 4.