Sida:Svea rikes häfder.djvu/136

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
116

till en del hemmastadda i den hedniska Norden och besungna i den äldre Eddas Mythiska quäden, till en del åter af Tyskt ursprung och äfven under medeltiden i Tyskland på flera sätt till ett eget helt utbildade, märkvärdigast i den gamla hjeltedikten Lied der Niebelungen (från början af 13:de århundradet). Så aflägsnad all denna fabelväfnad synes vara från hvad som kallas historisk sanning, så märkvärdig är dess egen historia. Dess särskilda trådar gå långt i tiden tillbaka, flera kunna med säkerhet fullföljas åtminstone till 9:de århundradet så i Tyskland och Italien som i Norden[1], äro således i sig sjelfva ännu äldre, och dölja sig slutligen i den tidsålder, åt hvilken deras första uppränning med sannolikhet äfven måste tillskrifvas. Det är tidsåldern, som närmast följde den stora Folkvandringen, hvars mäktiga, men dunkla och orediga minnen, genom muntelig öfverlemning fortplantade, genom folksång och folksaga till fabel förvandlade,

    notis kunnat vara källan till alla dessa olika utbildade sagor om samma ämne. De äro snarare en efterklang af samma traditioner, ur hvilka Jordanes sjelf öste, och deras vidsträckthet hänvisar på ett gammalt sammanhang mellan folken, hvars egenteliga epok är den stora folkvandringen.

  1. Vi hänvise till Prof. P. E. Müllers undersökningar i 2:dra delen af Saga Bibliothek, Kjöbenh. 1818.