son, följer i de Svenska Krönikorna Sjolm[1], i den gamla konungalängden Fjolm, Ynglingatalets Fjolner, hvarefter de i allmänhet öfverensstämma med dessa äldre källor. Ericus Olai[2], den förste utförligare Svenske häfdatecknare, har ofta blott afskrifvit denna gamla konungalängd, men börjar med flera i hans tankar äldre konungar, om hvilka de Svenska Krönikorna, Vilkina Saga eller Saxo talat. Vi bifoga en öfversigt af Erici Olai och de båda Krönikornas konungalängder, med uppgift af deras källor, intill den tidpunkt, då de bli ense med den gamla kungalängden eller, såsom en senare afskrift af denna gemenligen kallas, Registrum Upsaliense[3].
Man ser af denna sammanställning, huru stort inflytande Jordanes och Sagan om Thidrik af Bern haft på föreställningen om Fäderneslandets äldsta Historia. Till en del sammanhänger
- ↑ Chron. Pros. Sælingh.
- ↑ Chronica Erici Olai, Decani Upsaliensis. Först utgifven af Messenius 1615, men med uteslutningar och förändringar. En ny Upplaga, efter jämnförda handskrifter, tryckes nu i 2:dra Delen af Script. Rer. Suec. Med. Ævi. — Ericus Olai skref sin Krönika, som går till 1464, på K. Carl Knutssons anmodan. Han dog d. 24 Dec. 1486.
- ↑ Catal. N. VI. Script. R. Suec. T. I. p. 14. Se Tabellen vid slutet.
Götarike blef desse utvandrade Göters förste konung, och att Dan var hans son.
