visserligen denna sistnämndes så vidt utbredda fabelkrets med gamla Nordiska Sagor, t. ex. med Volsungasagan och de Eddiska Sånger, som med denna ha gemenskap. Men dessa beståndsdelar äro ej de, som i vår Medeltids föreställningar förbundit sig med Svenska Historien, utan tvärtom de söderländska Götiska sagorna, ounderstödda af några andra inhemska minnen än dem som kunna tillskrifvas dessa sagors egen inflytelse, och förblandade med Jordanis berättelser om de utländska Göter. Afsöndrar man dessa främmande beståndsdelar, så återstår blott en enda inhemsk öfverlemning — om en Götisk utflyttning, i en Eriks, Götalands förste konungs tid, och om en Humble, från hvilken dessa utvandrade Göters konungaätt troddes härstamma. Det i besittning tagna landet kallas Viternas hed eller slätt, äfven i allmänhet Söderland. Krönikorna förklara det förra med Danska öarna, men ännu äldre äro de intyg, som bevittna att Jutland och den sydostliga östersjökusten verkligen kallades Vitland[1]. Äro nu Viter och Göter, såsom redan är visadt, i grunden samma namn, så är detta Vitland blott ett nytt Götaland; och här komma oss Isländska underrättelser till mötes, hvilka verkeligen omtala mer än ett Götaland och
Sida:Svea rikes häfder.djvu/146
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
124
