Sten restes ej blott öfver de i sådana färder omkomna, utan äfven någon gång till minne af lycklig
det på Renstenar ofta omtalta Grekland; isynnerhet då både Holmgård och Gardarike (Hulmkarþ, Karþariki) förekomma på Runstenar; Bautil 816, 151: äfven Österrike (Austri riki), Bautil 780, såsom Ryssland också kallades. Rutia a Danis Ostragard vocatur. Incerti auctoris Chronica Schlavonica. Lindenbrog, Script. Septentr.; efr. Adam. Brem., l. c. p. 58. Först ifrån det verkliga Grekland blef namnet utsträckt äfven till Ryssland, i följe af den gamla handelsväg, som öfver Gardarike bragte Byzantinska varor till Norden.
Asfara, som förekommer på Runstenar (Bautil 684. Act. Lit. Suec. 1736), betyder Asiafarare, liksom Inglantsfari, Krikfari (Grikfari) nämnas på andra. På en Gotlands Runsten omtalas en man, som försåtligen blifvit slagen af Blåmän (Morer). Acta Lit. Ups. 1751. p. 47. På en Runsten i parken vid Dagsnäs, förd från Saleby kyrkotorn, der den varit inmurad, synes ett slag vid Accon, Acre eller Ptolomais under korstågsperioden åsyftas. Sjöborg (Samlingar för Nordens Fornälskare, I. 28) läser: Atark Kriusten gardi kubl thausi efter Thuru kunu sinn, su (vart) tutir i Akit mith allum vi barthi Tiraka auk kunu kier. Hvilket väl så bör öfversättas: Atark, Kristen, gjorde detta kumlet (märket, stenvården), efter Thura, hustru sin. Hon (vart) död i Accon (Acre) med alla. Vi (bägge, Vid är dualis) slogo (slogos med) Turkarna, också den kära hustrun. Jag högg (Runorna). — Acre blef intaget af de Christna 1191. Chronicon Conradi Urspergensis nämner, att Nordiska folk, Daci, Norrmanni, Gothi under belägringen kommo till hjelp, på runda fartyg, som kallades Hilnachiæ. Ordet skrifves äfven Ilnechæ, Isnechiæ: på gammal Fransyska Esneches. Du Cange in v. Det är det gamla Nordiska Snäckor. Den anonyme