Sida:Svea rikes häfder.djvu/231

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
209

Olofs fall gjorde tapperheten hos de Norrmän, som blifvit honom trogne, och hos de Svenskar, som följt honom, fruktlös, voro trenne skalder i hans sällskap. Han kallade dem inom den sköldborg, hvilken hans starkaste och modigaste män slutit omkring honom, och sade till skalderna: „här skolen J vara och se hvad märkvärdigt, som händer, så att J ej dertill behöfven andras sägen; ty eder tillhör sedan att härom förtälja och quäda[1]. De verser de före slagets begynnelse på stället diktade lärdes genast af hären; och ha blifvit bibehållna till våra dagar[2]. Tvenne af skalderna stupade vid konungens sida; den tredje bad att ej få öfverlefva honom[3]. Det var Thormoder Kolbrunaskald, så kallad af sina visor om en svartlåckig flicka på Island. Dödligt sårad quad han ännu

    Rikdom dör
    fränder dö
    sjelf du dör desslikes,
    Ett jag vet
    som aldrig dör:
    Domen om hvar dödan,

    heter det i det gamla Hávámál, som tillskrefs Oden.

  1. Heimskringla. Olof d. H. S. c. 218.
  2. Ibid.
  3. FostbrædraSaga. Müller Saga-Bibliot. I. 157.
14